Den kristna sionismens Rötter

 

Sammanställt  av Bernt Jonsson

 

”Sionismen är namnet på en medicin mot en viss judisk sjukdom kallad diaspora. Men patienterna är sinsemellan olika: ortodoxa och religiösa, liberaler och socialister, nationalister och borgerliga och här och var till och med romantiska anarkister.” Säger den israeliska författaren Abraham B Yehoshua i en essä om den sionistiska revolutionen.

 

Den statsbyggande sionismen, som växte fram under andra hälften av 1800-talet, var sekulär och både vänster och höger. Begreppet myntades i Wien av studenten Nathan Birnbaum 1892 och syftar på berget Sion i Jerusalem. Sionismen var ett svar på antisemitismen, och kristen sionism kan ses som en politisk form för filosemitism, ett stöd för sionismen, en hållning med anspråk på att vara bibliskt grundad. Den är nära kopplad till apokalyptiska föreställningar om tidens slut, där Israel anses ha en särskild roll att spela.

 

Den kristna sionismens rötter kan spåras ända tillbaka till slutet av 1500-talet.1585 publicerade nämligen teologen Thomas Brightman sin pamflett Apocalypsis Apocalypseos. I den hävdade han, att Antikrist (=påven) skulle falla, att det turkiska imperiet skulle upplösas, och att judarna skulle bli en kristen nation och återvända till Palestina. Allt med stöd av Danielsboken, som tillsammans med Sakarja och Uppenbarelseboken hör till de kristna sionisternas favoritlitteratur. För Luther var visserligen Uppenbarelseboken varken apostolisk eller profetisk, men både han och Calvin liksom anabaptisterna ansåg, att påven var Antikrist.

 

 

 Brightman var inte ensam, men den som brukar utpekas som pionjär för den kristna sionismen är engelsmannen och advokaten Henry Finch, som i sin bok The Great Restauration (1615) drev tesen, att judarna skulle bli kristna och återvända till Jerusalem. Före århundradets slut skulle de bli världens kungar och styra över alla. Hans teser föll inte de anglikanska biskoparna på läppen; Finch var alltför bokstavstroende. Kung James – han med King James Bible 1611 – tyckte, att teserna om omvändelse och återvändande var komiska och att den om världsherravälde luktade landsförräderi. Boken bannlystes.

 

Reformationen hade inneburit, att ”alla” i princip fick en chans att läsa och tolka Bibeln. Den mest spridda översättningen i England var länge Calvins Geneva Bible, som i den av Theodore Beza kommenterade versionen blev ett effektivt verktyg för att binda samman Gamla och Nya Testamentet. Beza hävdade i polemik mot den katolska kyrkan men i likhet med kristna sionister i dag, att kyrkan inte hade efterträtt judarna som Guds utvalda folk.

 

När staten Israel bildades i maj 1948, var självständighetsförklaringen ett mästerligt balanserat dokument. David Ben-Gurion, som ytterst var den ansvarige författaren, var själv inte troende jude men i texten gjorde man anspråk på ett bibliskt mandat, ett anspråk som av religiösa judar tolkades som gudomlig rätt. Det blev en ohelig allians. Efter 1967 års krig banade den väg för en messiansk väckelse, för många (sekulära) judar en direkt mardröm. Benjamin Netanyahu blev ”trollkarlens lärjunge”, som tog dessa religiösa energier i bruk utan att förstå dem. (Gershom Gorenberg)

 

På kristet håll finns alltså sen flera århundraden i vissa kretsar olika apokalyptiska föreställningar – spekulationer – om att judarna måste återvända till Det Heliga Landet och bli kristna för att Kristus ska komma tillbaka. Tidigare var tidtabellen: först omvändelse, sen återvändande. Nu är tidtabellen den motsatta: först återvändande, sen omvändelse.

 

 

I början av 1600-talet utvecklades en kronologisk skola bland puritanska teologer i England, dvs man läste Daniels bok i Gamla Testamentet och Uppenbarelseboken i Nya Testamentet för att försöka räkna ut, när änden skulle komma. När förutsägelserna inte slog in, kom man fram till nya årtal längre fram. Jehovas Vittnen har också ägnat sig åt den typen av beräkningar, liksom många andra. Ett av många misslyckanden var, när 1933/34 utpekades som tiden för Kristi återkomst. Numera brukar man akta sig för att precisera årtalen i förväg. En variant är att utnämna olika hot som tecken på att tidens slut är nära. En annan variant är att peka på årtal i efterhand, då symboliskt viktiga händelser ägt rum:

 

1897 – första sionistkongressen i Basel

1917 – Balfourdeklarationen

1948 – staten Israels bildande

1967 – 6-dagarskriget då Israel erövrade Gaza och området fram till Jordan

 

Bland kristna sionister är tusenårsriket en central fråga än i dag, alltså föreställningen att Satan har bundits och det blir tusen år av ro och välstånd. Det är f ö en av de få saker de är överens om. Sen finns det en skiljelinje mellan post- och premillenialister. Den senare dominerar sen 1800-talets mitt, men kongregationalisten Jonathan Edwards (1703-58) ansåg, att Kristus skulle komma tillbaka först efter tusenårsriket. Enligt honom hade Gud för avsikt att ”kristna” världen genom nåd. Guds rike skulle gradvis komma inom historiens ram, väckelsen var ett tecken på detta, och judarna skulle i de yttersta tiderna låta sig omvändas. Israel som stat var aldrig en fråga för honom.

 

Postmillenialisterna stod för en rätt optimistisk hållning, som ledde till aktivism. Världen kan förändras, och det gäller att verka för Guds rikes utbredande. Missionen var en effekt av det synsättet. Edwards var en ledande förespråkare för den grundsynen. Sigbert Axelson har utpekat honom som ”missionens fader”.

 

Premillenialisterna var och är mer pessimistiska. Deras framtidsscenario förutsäger en allt mörkare utveckling, ondskan tilltar, krig blir allt vanligare, den ena katastrofen efter den andra inträffar, och allt detta ses som tecken på att slutet är nära. Om världen hur som helst ska gå under, så är det ju inte särskilt logiskt att arbeta för fred och rättvisa. En del av dem har gått så långt, att de hävdat, att fredssträvanden är att motarbeta Guds vilja.

 

Judarnas återvändande till Det Heliga Landet har kommit och gått som en prioriterad fråga, men föreställningen om detta har haft förankring på många håll både i England och i USA. Bortsett från alla andra, mer realpolitiska motiv hade troligen inte Balfourdeklarationen kommit till stånd, om inte Balfour och flera andra i den brittiska regeringen hade varit kristna sionister.

 

Den förste som tycks ha utpekats som kristen sionist var faktiskt Henri Dunant, Röda Korsets grundare*. Inom den kristna sionismen har det funnits två teologiska huvudlinjer i synen på relationen mellan kyrkan och judarna:

 

1/ En som hävdat, att det judiska folket skulle inkorporeras i kyrkan och återvända till Israel som en omvänd nation i likhet med andra nationer; att sprida evangeliet till judarna var primärt för denna hållning, det politiska återupprättandet av Israel var sekundärt.

 

Den kom att dominera i Storbritannien med den lysande predikanten och baptisten Charles Haddon Spurgeon (1834 – 1892) som ledande förespråkare. Han såg framför sig

1/ judarnas omvändelse till tro på Kristus

2/ återvändandet till landet

3/ Jesu andra tillkommelse. Sen kommer tusenårsriket (covenantal premillennial). Det gamla förbundet efterträddes av det nya förbundet. Evangelisation och judarnas återvändande är nyckelfrågor (ej staten Israel som sådan). Ettförbundsteologi.

 

Den klassiska kristna ståndpunkten är, att evangeliet är ett erbjudande till alla folk, dvs till både judar och hedningar för att nu använda nytestamentliga formuleringar. På den punkten företräder alltså Spurgeon traditionell kristen teologi. Kritikerna brukar kalla denna linje ersättningsteologi, att kyrkan är det nya Israel och ersätter det judiska folket som egendomsfolk.

 

2/ En annan huvudlinje har varit att hävda, att det judiska folket skulle förbli utanför kyrkan men återvända till landet före eller efter sin omvändelse; det politiska återupprättandet av Israel är primärt, evangelisationen är sekundär eller helt obehövlig.

 

Denna andra hållning hade också sitt ursprung i Storbritannien med John Nelson Darby (1800 – 1882) som ledande namn, men han blev mer prominent i USA. Han var en karismatisk gestalt och dominant personlighet med ett enormt gensvar. Han grundade Plymouthbröderna, som vid tiden för hans död omfattade 1500 kyrkor i världen. Man kanske kan säga, att Darby och hans efterföljare kombinerade en bokstavlig läsning av bibeltexterna med spekulativa tolkningar (messianic, apocalyptic or political dispensationalism). Tvåförbundsteologi.

 

Nyckelfrågor i dispensationalism:

 

Messiansk – evangelisation och det judiska templet

Apokalyptisk – profetian och Harmageddon

Politisk – försvar och välsignande av Israel

 

TIDSAXLEN

De olika uttolkarna av den här linjen talar oftast om sju dispensationer, Guds tidsåldrar, för vilka de anser sig ha bibliskt stöd. Utifrån skapelseberättelsens sju dagar presenterade Henry Drummond (1786 – 1860) 1831 i sin tidning Morning Watch ett tidsschema:

 

  1. Tiden före syndafallet – Adams tidsålder
  2. Tiden före floden – Noas tidsålder
  3. Tiden fram till befrielsen av kyrkan – patriarkernas tidsålder
  4. Den judiska kyrkans tidsålder
  5. Hednakyrkans tidsålder
  6. Tusenårsrikets kyrkas tidsålder

7. Uppståndelsekyrkans tidsålder

 

Det finns ett nära samband mellan fundamentalism och kristen sionism, men alla fundamentalister är inte kristna sionister, och det är inte självklart att alla kristna sionister är fundamentalister. Nedannämnda fyra tolkningar av dispensationer bygger alla på en futuristisk läsning av bibeltexterna med en ganska fantasifull tolkning av texternas innebörd. Man uppfattar alltså texterna som faktiska utsagor om framtiden:

 

 

* Morning Watch 1831 med de sju skapelsedagarna som modell

* Darby 1836

* Ryrie 1995

* Scofield 1909 

 

I USA förekom det i slutet av 1800-talet en rad ”profetiska” konferenser, där frågan om judarna och Israel spelade en stor roll. En som fick stort inflytande var metodisten William E Blackstone (1841 – 1935), som skrev Jesus is coming (1887). Han pläderade för att förföljda ryska judar skulle sändas till Palestina för att odla landet. Han försökte – i stort sett förgäves – mobilisera politiskt stöd för denna tanke, men han var kritisk mot Herzl för att denne tog för lite hänsyn till Guds syften.

 

Andra framträdande kristna sionister i USA var bl a James H Brookes, den amerikanska dispensationalismens fader (1830 – 1897), Dwight L Moody (1837 – 1899) med Moody Bible Institute och Cyrus I Scofield (1843 – 1921). Hans Scofield Reference Bible (med många reviderade upplagor) har nästan uppnått bekännelsestatus bland konservativa evangelikaler. Det här sättet av läsa Bibeln har spritts bl a av Dallas Theological School och har skapat en massa onödiga problem.

 

 

 

1.De troende (församlingen) rycks upp till himlen (= Jesu osynliga återkomst) – the Rapture

2. Vedermödans tid (sju år), då Templet byggs, Antikrist tar över, skapar fred tillsammans med judarna, vill bli tillbedd som Gud, judarna vägrar, 2/3 av dem dödas

3.Den ohyggligt blodiga slutstriden står vid Harmageddon, varefter Jesus kommer tillbaka (= Jesu synliga återkomst)

4.Tusenårsriket upprättas, ett rike av fred och harmoni. Då kommer 144 000 judiska missionärer att omvända judarna en masse till att tro på Jesus som Messias.

5.Därefter följer domen.

 

 

Den oerhört populära Left Behind-serien av Tim La Haye och Jerry B Jenkins är skriven efter den här modellen: totalt sexton romaner spridda i över 65 miljoner exemplar. De finns också som tecknade serier och spel. Dessutom finns det tre filmer baserade på serien.

 

Kristna sionister har historiskt spelat en stor roll i Storbritannien men är i dag viktigare i USA, inte bara för att USA är dagens supermakt. Vissa beräkningar pekar på att de kan vara tio gånger så många som judiska sionister i USA. Somliga ledande kristna sionister hävdar, att de omfattar så många som 100 miljoner. Israels existens ses som ett uttryck för gudomlig rätt, bibliskt mandat, unikt historiskt anspråk och tvingande behov. De är alltså en stark politisk kraft, som f ö Bush och för den delen även Reagan och Carter identifierade sig med. Senare har dock Carter intagit en mycket mer kritisk hållning till israelisk politik. not 2

 

Spurgeons fokus var evangelisationen. För Darby var kyrkans tid på jorden förbi. Det judiska folket skulle ersätta kyrkan som Guds redskap (en annan form av ersättningsteologi). Återupprättandet av det judiska Israel blir det centrala, alltså den politiska aspekten. Medan det evangelisatoriska perspektivet fått en allt mindre plats bland evangelikala grupper, har den kristna sionismens politiska karaktär blivit allt starkare hos evangelikaler i USA och även i Sverige. De har blivit en mycket viktig lobbygrupp för Israels politik gentemot palestinierna, viktigare än den judiska lobbyn – särskilt under Bush.

 

Om vi går till Sverige, blev svensk-amerikanen Fredrik Franson (1852 – 1908) berömd för sin skrift Himlauret, där Baselkongressen 1897 blev ett viktigt tidens tecken för de yttersta tiderna. Svensk-amerikanen C A Chader åkte land och rike kring med ett lakan på 8 x 2,8 meter med ett färgrikt diagram i Darbys anda om Guds plan genom tidsåldrarna fram till de yttersta tiderna (Se bild!). Också Lewi Pethrus (1884 – 1974) var darbyist, liksom John Ongman (1844 – 1931), Örebromissionens grundare, och Johan Hagner (18?? – 19??).

 

Ulf Ekman hör till samma skara, dvs som tillmäter judarna en viktig roll för tidernas fullbordan Det gäller att ”be för Jerusalem, välsigna Abrahams säd, trösta Guds folk, bekämpa antisemitism och antisionism och stödja staten Israel och judarnas återsamlande ekonomiskt” . Livets Ords kampanj Operation Jabotinsky gick ut på att samla pengar för att hjälpa judar att flytta från Sovjetunionen/Ryssland till Israel. Närmare 15 000 judar har flyttat till Israel med hjälp av Livets Ord, kanske även till de illegala bosättningarna på ockuperat område därom en hel del andra ryska judar.

 

I USA har de kristna sionisterna stått nära den religiösa högern: Moral Majoritys Jerry Falwell (1933 - 2007), Pat Robertson (1930 - ,Christian Broadcasting Network), John Hagee (1940 - , Christians United for Israel 2006 -). Och det pågår ett närmande mellan judiska och kristna sionister där. En typisk representant för gruppen apokalyptiska sionister är Hal Lindsey (1929 - ), författare och tv-evangelist, som slog igenom 1970 med boken The Late, Great Planet Earth (på svenska Vart är mänskligheten på väg?). Den har sålts i bortåt 40 miljoner ex. Tillsammans med Tim LaHaye anses han vara den allra mest inflytelserika kristna sionisten i vår tid.

 

Han ägnar sig gärna åt framtidsutsagor utifrån bibliska texter. Eftersom USA inte nämns i Bibeln, kommer USA enligt honom (i genombrottsboken) inte att spela någon central roll, när prövningarnas tid kommer före tidens slut. Andra gånger hävdar han tvärtom, att USA är nämnt i Bibeln. ”Den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan så att hon kunde flyga ut i öknen … långt borta från ormen.” (Uppb 12: 14) tolkar han som en massiv luftbro, där judar förs i trygghet från Harmageddon till klippstaden Petra i Jordanien. Eftersom örnen är USA:s symbol, säger Lindsey, är det möjligt att texten syftar på den amerikanska Sjätte Flottan i Medelhavet!

 

Han har också hävdat, att EEC med sina då tio stater skulle bli Europas Förenta Stater, som skulle styras av Antikrist, att 80-talet var nedräkningens tid fram till Harmageddon, att Ryssland skulle anfalla Israel, att Jesus skulle komma tillbaka inom 40 år efter staten Israels tillkomst – alltså 1988 – och att kristna inte borde räkna med att finnas kvar på jorden efter år 2000.

 

Att han bevisligen haft fel, hindrar honom inte från att varje vecka framträda i tv-programmet Hal Lindsey Report. Utifrån dagsaktuella händelser drev han t ex häromåret tesen, att nu är profetian om de fyra hästarna i Uppb 6 på väg att snart uppfyllas:

 

Den vita hästen är Antikrist (genom historien f ö tillämpad på Nero, påvedömet, Napoleon, Stalin, Hitler och av vissa på högerkanten nu på Obama).

Den röda hästen innebär ett storkrig.

Den svarta hästen förutspår en total ekonomisk kollaps.

Den bleka hästen betyder massdöd.

 

Med hänvisning till Luk 21:11 (”Det blir svåra jordbävningar och pest och hungersnöd på den ena platsen efter den andra.”) har han talat (110320) om svält och svåra jordbävningar. Orsaken var givetvis tsunamin i Japan. Den såg f ö Franklin Graham, Billy Grahams son, som ett tecken på att vi nog närmar oss slutet. Lindsey framhöll, att 6 av de 10 största jordbävningarna någonsin har skett efter 1948. Hungersnöden tilltar, och så dessa miljöaktivister, som vill reducera världens befolkning till 100 miljoner, och Romklubben, som ser mänskligheten som jordens fiende. Tiden är kort, och världen rör sig snabbt mot sitt slut.

 

Så där håller han på och blir faktiskt trodd av många. I Lindseys fall är den stora fienden i profetian inte längre kommunismen utan islam, men 1973 trodde han, att 200 miljoner ryttare i Uppb 9 var kinesiska soldater. DeHaan (1946) ansåg, att det handlade om demoner, som fick plåga syndare, som inte hade ångrat sig. Enligt vissa forskare har den här typen av bibeltolkning blivit vanlig först i post-förintelse-teologi.

 

Korrelation mellan kristen sionistisk doktrin och praxis

 

Doktrin Praxis

Utvalt folk Stå med Israel

Återställandetanken Stöd till aliyah program

Eretz Israel Stöd till bosättningarna på Västbanken

Jerusalem Lobbning för internationellt erkännande

Templet Finansiering av templets återuppbyggande

Framtiden Mot fredssträvanden och påskynda Harmageddon

 

Effekten av denna grundsyn är alltså ett okritiskt stöd för israelisk högerpolitik, från många också för ett Stor-Israel från Egypten till Eufrat. Känslan för palestinierna är likgiltig eller fientlig. Samtidigt är synen på judarna instrumentell. Dessa ska återsamlas till Israel för att längre fram genomgå de gruvligaste öden: Vedermödans andra hälft ”kommer som en jämförelse att få Hitlers, Maos och Stalins regimer att synas som flickscouter, som flätar samman en ranka av tusenskönor."

 

 Man kan säga, att kristna sionister i dispensationalistisk tappning – den dominerande riktningen – är ”både extremt pro-israelisk(a) med avseende på det nationellt politiska och samtidigt tydligt antijudisk(a) med avseende på det andligt religiösa.” se not 3

 

Alla dispensationalister följer detta mönster men med olika betoning:

 

1 – 3 leder till kristen sionism: stöd till staten Israel – right or wrong – our/God´s country

4 – 6 innebär negativ syn på judisk tro p g a deras förkastande av Kristus

7 – 9 betyder en profilerad apokalyptik, drag av antisemitiska fördomar

 

 

 

Kristna sionistiska organisationer:

AMFI American Messianic Fellowship International

(1887: Chicago Hebrew Mission)

BFP Bridges For Peace (1976)

CA Carmel Alert – Out of Zion

CFI Christian Friends of Israel (1985)

CIPAC Christian Israel Public Action Campaign

CMJ Churches Ministry Among Jewish People (1809: London Jews´ Society)

// Israel Trust of the Anglican Church

CWI Christian Witness to Israel

(1842: British Society for the Propagation of the Gospel among the Jews)

CUFI Christians United for Israel (2006)

DTS Dallas Theological Seminary (1924)

ICEJ International Christian Embassy Jerusalem (1980)

ICZCJ International Christian Zionist Center in Jerusalem (1998)

JFJ Jews For Jesus (1973)

MB Messianic Bible

UCI Unity Coalition for Israel (1991)