Guds Rike Mitt Ibland Er

 

Lukas 17:20-30 ”Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er." Till sina lärjungar sade han: "Det ska komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det. Man ska säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. Ty liksom blixten flammar till och lyser från himlens ena ända till den andra, så ska Människosonen vara på sin dag. Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.

Som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.”

 

Jesus undervisar oss idag om hur Guds rike kommer till oss, här i tiden och på yttersta dagen. Han avvisar ett par vanliga frågeställningar i det sammanhanget. Det är frågorna när och var. När ska Guds rike komma? Var ska detta ske? Människor har i alla tider försökt lista ut svaren på dessa frågor fast det inte är upp till oss att veta det. Bakom frågan var ligger dessutom falska förhoppningar om Guds rike som ett jordiskt synligt rike. På Jesu tid föreställde sig många att när Messias kom så skulle han upprätta ett synligt kungarike på jorden. Föreställningar om att Gud en dag ska regera på jorden på ett yttre synligt sätt gör att många fortfarande sysselsätter sig med frågorna när och var. Man har försökt räkna ut tidpunkten för Messias ankomst. Man har också försökt räkna ut var han ska upprätta sitt rike. Det vanligaste svaret är Jerusalem. Många, både judar och kristna, föreställer sig att Messias ska upprätta en synlig regim i Jerusalem och regera med makt och rättfärdighet i hela världen. Det här är ursprungligen falska judiska föreställningar om ett jordiskt fridsrike som fått sin motsvarighet i det så kallade ”tusenårsriket” som många kristna föreställer sig som ett jordiskt lyckorike.

 

Fariséerna frågade Jesus när Guds rike skulle komma. Jesus svarade dem: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller ska man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är mitt ibland er.” Guds rike upprättas inte här på jorden på ett sådant sätt att frågorna när och var över huvud taget är relevanta. Guds rike har upprättats här på jorden från tidernas begynnelse och ska fortsätta att upprättas här på jorden fram till den yttersta dagen. I alla tider har det kunnat sägas till oss människor: ”Guds rike är mitt ibland er.” Det kunde sägas till Abraham och hans söner. Det kunde sägas till Israels folk före det att de erövrade Kanaans land. Det kunde sägas till dem sedan de erövrat landet och bodde i det. Det kunde sägas när David regerade i Jerusalem. Men det kunde också sägas till dem sedan de förts bort i fångenskap. Jesus kunde säga det till fariséerna mitt under romersk ockupation och det kan sägas till människor idag i alla länder: ”Guds rike är mitt ibland er.” Guds rike här på jorden är inget yttre synligt rike.

 

Fast Guds rike inte är ett rike som man kan se med ögonen är det ett verkligt rike och vi kan bli varse dess närvaro. Guds rikes närvaro borde ha varit uppenbar också för fariséerna. Jesus säger på ett ställe sedan han inför deras ögon drivit ut en ond ande: Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er (Matt 12:28). Hela Jesu verksamhet visade att Guds rike kommit och fanns mitt ibland dem. Jesu under och predikan visade att Gud var verksam mitt ibland dem. Gud uppfyllde alla sina löften om Messias och hans rike, hans förkunnelse och gärningar, i Jesus Kristus. Där Jesus är och där hans evangelium förkunnas där finns Guds rike. Guds rikes medborgare, Guds familj, kan vi också bli varse. Jesus säger på ett ställe: Min mor och mina bröder är de som hör Guds ord och handlar efter det. Detta är kännetecken på kristna människor, de hör Guds ord och handlar efter det.

 

Sedan Jesus svarat fariséerna undervisade han sina lärjungar. Men när han undervisade lärjungarna så talade han inte om hur Guds rike upprättas här på jorden utan hur Guds rike ska framträda på den yttersta dagen vid Människosonens andra ankomst. Han föregrep i sin undervisning nästa falska frågeställning. Lärjungarna verkar inte ha lyssnat särskilt uppmärksamt på vad han sa. När han undervisat dem frågade de ändå: Var då? De ställde frågan var fast Jesus just tagit upp frågeställningen och avvisat den. Han hade sagt: Man ska säga till er: Se, där är han, eller: Här är han. Men gå inte dit, och följ inte med. Om någon menar sig ha funnit svaret på frågan var så ska vi veta att det är ett falskt svar och vi ska inte gå dit. Vilket svar än människor tänker ut på frågorna när och var så är det falska svar. Vi ska helt enkelt inte ställa dessa frågor angående Guds rike.

 

Vi kommer aldrig förbi de svar Jesus gav. Guds rike är mitt ibland oss. Där Jesu evangelium förkunnas, där är Guds rike. Detta förhållande gäller från tidernas begynnelse till tidens slut. Också när det gäller Människosonens andra ankomst är frågorna när och var irrelevanta. För det första är det inte vår sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. När Kristus ska komma i sin härlighet är inte en uppgift för oss att utforska. Därför ska vi inte syssla med spekulationer om när det ska ske, förutom att vi alltid ska vara beredda. För det andra behöver ingen heller ställa frågan var det ska ske. Alla jordens invånare ska se Kristi ankomst i makt och härlighet. Han ska inte komma hemligt till någon dold plats som vi ska försöka hitta på kartan utan det ska vara som blixten som ljungar från himmelens ena ända till den andra. Ingen kan missa det. Alla ska se det. 

 

Jesus lär oss idag ett par andra sanningar som vi ska koncentrera oss på hellre än att spekulera om när och var. Jesus undervisade lärjungarna att han inte skulle komma tillbaka så snart som de skulle önska. ”Det ska komma en tid, då ni längtar efter att få se en enda av Människosonens dagar, men ni kommer inte att få det.” Vad är det som kommer att få de troende att längta efter att se en enda av Människosonens dagar? Ja, det är lidande och betryck. Med dessa ord förutsäger Jesus att hans kyrka kommer att leva under sådana förhållanden här i världen att de ska längta efter Människosonens ankomst. Men fast de önskar att den dagen snart skulle komma med befrielse och förlossning så ska de inte få se den. Denna profetia har besannats generation efter generation. Kristna har fått lida mycket och dött utan att få se Människosonens ankomst. Men detta kullkastar inte löftet om Kristi återkomst. Löftet står fast.

 

Lidandet upptog ingen central plats i lärjungarnas tankevärld medan de vandrade tillsammans med Jesus. De tänkte snarare på heder och ära. Vi hör i evangelierna att de samtalade om vem av dem som var den främste och de begärde att få de främsta platserna i Kristi rike. Liksom folk i allmänhet väntade lärjungarna att Messias skulle upprätta ett härlighetsrike på jorden. De förstod inte vad Jesus talade om när han förutsade sitt lidande och sin död. Också i dagens text förutsäger Jesus sitt lidande. En dag ska han komma i härlighet och det ska ske som blixten som lyser från himmelens ena ände till den andra men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte. Lärjungarna och de troende skulle också få lida. De skulle leva under sådana förhållanden att de önskade att få se en av Människosonens dagar men skulle inte få se det. Vi kristna ska alltså inrikta oss på att be Gud om uthållighet i lidandet.

 

Den andra saken som Jesus undervisade om var att Människosonens ankomst ska överraska de flesta människor här i världen. De allra flesta ska vara helt oförberedda den dagen. Som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot gick ut från Sodom lät Gud eld och svavel regna från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig. I Noas dagar gav Gud, i sitt tålamod, människorna 120 år att bättra sig. Noa kallas rättfärdighetens förkunnare. Folk hörde honom förkunna den kommande domen. De såg honom också bygga arken för att bli räddad undan floden. Men de bättrade sig inte. De rev inte sönder sina kläder, satte sig i säck och aska och varken åt eller drack så som folket i Nineve gjorde när Jona förkunnade den kommande domen över dem. Nej, människorna på Noas tid fortsatte oberörda sina liv, utan tanke på det som förkunnades för dem. Floden kom som en fruktansvärd överraskning fast den var förutsagd. På samma sätt plågades Lot över det ogudaktiga liv folket i Sodom levde. När Lot tillrättavisade dem blev de arga över att han ville bli deras domare. Oberörda av varningarna levde de sina liv fram till den dag det regnade svavel och eld. Det kom som en fruktansvärd överraskning.

 

På samma sätt ska de flesta människor vara oförberedda när Människosonen kommer i härlighet fast hans ankomst blivit förutsagd sedan länge. Liksom allt annat Gud sagt gått i uppfyllelse så kommer också detta att ske. Men de flesta tror det helt enkelt inte. Och de glömmer den dom som tidigare gått över jorden fast lämningarna efter floden är tydliga än idag. Hela den dåtida världen gick under genom vatten i kraft av Guds ord. Så är också den värld som nu finns i kraft av Guds ord sparad åt elden. Men den dagen kommer ändå som en fruktansvärd överraskning för de flesta.

 

Det är egentligen dessa två saker som vi ska koncentrera oss på - inte frågorna när och var. Vi ska vara uthålliga i lidandet och ständigt beredda på Kristi återkomst. Dessa två saker hör nära samman med varandra. Förföljelse och lidande kan få människor att överge Kristus och Guds ord. Och den som vänder Jesus ryggen är inte beredd för hans återkomst. Vad var det som fick Petrus att tre gånger förneka Kristus? Ja, det var rädsla för få lida för att han var en kristen. Var han då beredd för Kristi ankomst? Nej, han behövde omvändelse.

 

När lidande drabbar oss för att vi är kristna så ska det inte komma som en överraskning, lika lite som den yttersta dagen. Jesus har förutsagt att de som lever i hans rike här på jorden kommer att drabbas av lidanden. Men Bibeln lär oss se på lidandet med nya ögon så att lidandet inte blir en snara för oss. Att lida för Kristi skull är att ta på sig Kristi kors och följa i Jesu fotspår. Att lida för Kristi skull är en nåd som skänks oss. Paulus säger: Ni har fått nåd, inte bara att tro på honom, utan också att lida för hans skull. Det var också så som apostlarna såg på lidandet efter det att de fått se Jesus uppstiga till himmelen och Anden blivit utgjuten på den första Pingsten. De vittnade därefter frimodigt om Frälsaren. Fariséerna och judarnas ledare ville hindra det. De grep apostlarna och lät piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnets skull. Paulus lär oss också att lidandet inte leder till något ont utan till något andligt gott. Han skriver: vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, 4tålamodet fasthet och fastheten hopp. 5Och det hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss.

 

Bibeln lär oss att se på vårt lidande i ljuset från den yttersta dagen då Människosonen uppenbarar sig. På detta sätt länkas lidandet ihop med Kristi andra ankomst. Petrus skriver: Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron ska visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig. (1 Petrusbrevet 1:6,7)