Ett Ord Ifrån Gud

ETT ORD IFRÅN GUD KAN BETYDA SKILLNADEN MELLAN LIV OCH DÖD.
Kan vi ”stå” på ett löfte från Bibeln och förvänta oss få infriat detta så som ”någon” vill mena?
Jag tror att detta är att ha ”för stor tro” på Bibelordets förmåga. Men att ha en rätt kunskap om alla löften Gud har gett oss, är en livsviktig förståelse för att upptäcka Guds karaktär och vem Gud är samt vem vi själva är. 
Jag vill genom detta visa hur jag tror Gud tänkt för oss i vår vandring med Honom och särskilt då vi förstår att det krävs ett extraordinärt ingripande från Guds sida.
Först ett ord från Kathryn Kuhlman, hon skriver: 
Den tro som Jesus talade om kan lika litet uppenbara sig utan resultat som solen kan skina utan ljus och hetta. Men i många fall har människor tagit miste på sin egen förmåga att lita på Gud och be om den tro som endast Gud kan ge. Tron har inget med förståndet att göra. Den är en gåva av gudomlig nåd.
Våra känslor och önskningar räknas ofta som tro, och det är så lätt att skylla på Gud, när det inte blir något resultat av något som endast är en produkt av förståndet och inte från hjärtat. En av de svåraste saker i världen är att inse att tro endast kan ingjutas i hjärtat av Gud själv. Den kan inte upparbetas av oss själva. Hur mycket vi än när och odlar det som världen kallar tro, växer den aldrig till den sorts tro som Jesus undervisade om. 
När det gäller frälsningen handlar det fortfarande om tro: "Till alla dem som tog emot honom, gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn."
Samme Helige Ande som får syndaren att inse att han syndat, och överbevisar honom om hans synd kommer även att förse honom med tillräcklig tro att uppleva denna frälsning och frigörelse. Den är en gåva av honom som även kan hela och läka, trons begynnare och även dess fullkomnare, Kristus Jesus. Har man honom med, behöver man inte kämpa sig fram!
Vi har gjort tron till en produkt av vårt begränsade förstånd, medan vi anser att alla andra av Andens gåvor kommer från Gud. För vissa människor är tro deras egen förmåga att förtrösta på en sanning som de ofta baserar på egen kamp.
Tron är en gåva
Det ligger förtröstan i tron – men tron är mer än det. Den är en gåva. Jesus är vår tro och är samtidigt alla goda och fullkomliga gåvors givare, trons begynnare och fullkomnare. Ty tro är inte att fråga hur och varför, utan att förtrösta på Gud av hela sitt hjärta. Tron kan bli lika verklig som något av våra sinnen. När vi mottager hans tro, mottager vi också förmåga att förstå. Allt Gud har åt sina barn lägger han inom trons räckhåll. Sedan ger han dem tro att ta emot gåvan.
Vad endast Han kan ge.
När Jesus talar lägger sig tvivlen ångesten och bekymrens vågor. Frid och ro fyller hjärta och sinne hos den som mottager vad endast Han kan ge. Det enda ljud som hörs är lovprisning och tacksägelse från den som blivit helad av den store Läkaren.
En av de stora hemligheter jag upplevt genom åren är, att när jag insett min egen hjälplöshet och bekänt den för Honom, har jag fått erfara hans kraft uppenbarad på ett sätt som jag inte trott vara möjligt. Man är allra närmast denna givna nåd när man inser sin egen begränsning och sitt fullständiga beroende av Herren.
Jag påminner mig den unga kvinna, som när hon skulle beskriva tron använde denna bild: "När jag skulle lära mig att flyta på vattnet, insåg jag att jag fullständigt måste slappna av och utan fruktan förlita mig på att vattnet skulle bära mig.
VI KAN INTE KRÄVA 
På samma sätt förhåller det sig med tron; vi får inget genom att kräva något av Gud, utan det är på grund av hans stora kärlek, medlidande och nåd han ger. Ofta glömmer vi det faktum att ingen av oss kan tillräkna sig någon egen rättfärdighet. Ingen är värdig den minsta av hans välsignelser, men ändå får vi ta emot dem endast för hans nåd och medlidande skull. Helandet är den handling varmed Gud befäster sin suveränitet.
När jag var tjugo år gammal kunde jag säkert ha gett er svar på alla frågor. Min teologi var enkel och jag var säker på att om man följde vissa regler, arbetade tillräckligt hårt, lydde alla bud och själv stod i ett gott andligt förhållande, så skulle Gud visa sin helande makt. Men min teologi rasade samman och krossades i tusen bitar, när en afton en man som just kommit in i lokalen under ett möte för sjuka efter mindre än fem minuter djärvt gick fram till podiet och förklarade: – Mina öron har just öppnats! Och jag som inte tror! Trots att jag grundligt frågade ut honom så tog han aldrig tillbaka sina ord. När han såg folkmassan gick han in av nyfikenhet, utan att veta om det var en auktion eller någon sorts välgörenhetstillställning som pågick. Han stod där som åskådare. Efter ingående samtal fann jag att han inte varit i kyrkan på mer än tjugofem år och att han själv ansåg sig vara ateist.
Jag kan berätta om många fall, där människor som blivit botade och ärligt erkänt att de inte väntat sig det utan snyftande skriker: – Jag kan inte tro det, jag kan inte tro det!
BARA GUDS NÅD HANS VÄLVILJA OCH KÄRLEK
Så länge vi ej har ett sätt att förklara detta på är allt jag kan säga att det är helbrägdagörelser av nåd. De har blivit botade genom Herrens kärleksfulla ingripande! Vi glömmer då Guds nåd, vi glömmer hans medkänsla, vi glömmer att vi inte förtjänar dessa stora välsignelser. Inte heller är vi värda hans godhet. Vore det inte för Guds nåd och välvilja och kärlek, kunde ingen av oss vara kristen, och förhållandet är ju detsamma när det gäller helbrägdagörelse.
Ofta har jag tänkt, att Gud bryr sig väldigt litet om en människas teologi, och vi är ändå rätt benägna att bli dogmatiska när det gäller ting som vi vet så litet om. Gud besvarar aldrig en människas krav på att han skall bevisa sin existens. Jag är mycket förvånad över det antal människor som försöker ge Gud ultimatum hur han skall handla. Vi kan inte företa oss något köpslående med honom: "Jag är inte säker på att du finns, men om du botar mig så skall jag också tro på dig!" Vi har alla hört talas om ateister vilka försökt  vederlägga Guds existens genom att förbanna honom och utmana honom att döda dem. Och när ingenting har hänt, förklarar de högt och ljudligt att det inte finns någon Gud, ty i så fall skulle han väl slagit ihjäl dem. Men Gud kan vi inte påverka. Han är långmodig och vill allas bästa. Jag insåg detta vid läsningen av bibelstället, där Satan frestade Jesus att kasta sig själv från tempelmuren och föreslå Gud att fånga upp honom innan han föll till marken. Satan till och med citerade Skriften för att för att bevisa att Gud säkert skulle svara på en sådan förmäten begäran. Men ett är säkert, man kan inte utnyttja Gud. Vi skall följa honom, inte kräva honom på något. Han behöver inte bevisa sin existens för någon.
BARA GUD VET
Det finns frågor i livet som alltid kommer att bli obesvarade, därför att vi i denna tiden bara ser "på ett dunkelt sätt såsom i en spegel." (1 Kor. 13:12) Bara Gud vet hur allt skall utveckla sig från början till slut, medan vi bara kan fånga en litet av nuet – och oftast bara en vrångbild av det. Om en man som Paulus efter alla sina härliga uppenbarelser inte hade någon annan förklaring på sin "törntagg" i köttet, hur kan vi då vänta oss att få en förklaring på våran egen situation? Guds svar till Paulus är tillräckligt även för mig: "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." (se 2 Kor. 12:7-9)
Paulus svar till världen är ett bra lösenord för varje troende: "Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma att vila över mig."  / Kathryn Kuhlman
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Vi förstår inte allt och det gör att vi inte skall och kan kräva någonting från Gud, utan ta emot allt som Han i sin nåd vill ge oss. Jag vet ju inte vad som är bäst för mej, men Gud vet och det bör vara nog för oss.
Guds nåd är en oförtjänt gåva från Gud. Vi måste acceptera att Gud gör som Han vill, och detta utan att Han behöver fråga oss till råds. En stark bild från krukmakarens verkstad. Rom 9:18 ”Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han. Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?”

Vi får hålla fast vid Guds nåd, Hans trofasthet och Hans barmhärtighet. Vad som än kommer på vår ”lott”, så är det Hans nåd som verkar. Det är Hans nåd som fostrar, och där är vår väg olika för oss var och en. Gud fostrar oss för evigheten. Vi behöver förstå att denna tid vi lever här är som en rök på himmelen, vi ser den ett litet ögonblick och sen finns den inte mer. Men den evighet som Gud i sin nåd bestämt för oss, den tar aldrig slut. Om vi kan inse detta då tappar allt det vi ”rör oss i” på denna jord sitt värde. Bara skatterna som vi samlar i himmelen har värde, Evighetsvärde. Dessa skatter blir vi då angelägna att ”samla in”, det är de gärningar Gud lagt tillrätta för oss. Matt 6:19 "Samla inte skatter på här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara." 
Vi har fått Anden för att vi skall VETA vad som blivit oss skänkt av Gud.
”Vi tala såsom det heter i skriften »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom». Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.  Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande?  Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande. Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.” 
………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Ett citat från D. Wilkerson.  
Kristus i er, härlighetens hopp." Kol 1:26-27 Den själva himmelska skatten lever inom dig, du äger den.   
Kristus är skattkistan i åkern. Och i honom har jag funnit allt vad jag någonsin kommer att behöva. För mig betyder det följande:
Inga fler försök att finna mening i min tjänst. Inget mer letande efter tillfredsställelse hos familj eller vänner. Inget mer behov av att bygga upp något inför Gud, att bli framgångsrik, eller att känna mig användbar. Ingen mer tävlan med någon, eller att försöka bevisa något. Inget mer letande efter sätt att behaga människor. Inga fler försök att tänka eller resonera mig ut ur svårigheter.
Jag har funnit vad jag letar efter. Min skatt, min pärla är Kristus. Och allt vad Ägaren begär av mig är: "David, jag älskar dig. Låt mig adoptera dig. Jag har redan skrivit under papperna med min egen Sons blod. Du är nu tillsammans med honom en medarvinge till allting jag äger."
Jag är fortfarande i en försäljningsprocess av allt vad jag äger. Jag ger fortfarande Fadern min tid, mina tankar, min vilja och mina planer. Men jag vet att jag byter allt det mot en skatt. Jag byter in det för att köpa levande vatten, livets bröd, mjölk och honung av glädje och frid. Och jag gör det utan några som helst pengar. Priset för mig är min kärlek, tilliten och tron på hans Ord.
Vilket kap! Jag ger upp mina smutsiga trasor av självtillit och goda gärningar. Jag lägger undan mina av strävan utslitna skor. Jag lämnar bakom mig de sömnlösa nätterna på tvivlets och fruktans gator. Och istället blir jag adopterad av en Kung.
Käre kristen, det här är vad som händer när du söker efter pärlan och skatten tills du finner honom. Jesus erbjuder dig allting som han har. Han skänker dig glädje, frid, mening och helighet. Och han blir ditt allt: ditt uppvaknande och insomnande, din morgon, eftermiddag och kväll.
Så, vad är det värt för dig? Att vinna honom kommer kanske att kosta dig mer än du är villig att betala. Jag uppmanar dig: börja gräv idag /David Wilkerson
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Desperat hängiven tro
2 Krön 16:9 ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”
Kvinna din tro är stor, det skall bli som du vill.
Matt 15:21 ”Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.”
Extraordinär tro
Vi förstår att denna kvinnas tro var ett resultat av hennes hängivna hjärta. Herrens ögon ”som överfar hela jorden” ”hörde hennes hjärtas rop”, och gav henne denna desperata tro. Om man som ”hedning” kan på verka Jesus att ”gå utanför” uppdraget, om än bara ”lite smulor”, förstår vi att här hände något extraordinärt. Hur kan det vara så? Vi tittar vidare.
Matt 11:12 ”Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.” 
Per Jonsson och Martin Luther med andra menar, att det kan tolkas på följande sätt: ”När fattiga syndare får höra det fria evangeliet, att alla deras synder är förlåtna, då blir de så ivriga att få tro detta, att det kan liknas vid att de med våld rycker himmelriket till sig.”
Franz Pieper skriver:  ”Att rycka himmelriket till sig står då som uttryck för tron. Denna trosakt är verkad av den Helige Ande i evangeliet .”
Är vi så desperata att få komma in i Hans vila eller? Här är man verkligen desperat när man vill med våld ”rycka himmelriket till sig”. Detta hjärtats ”förkrosselse” verkar ha Guds välbehag över sig. Här menas givetvis inte brist på ägodelar utan brist på egen förmåga att göra något. Att kapitulera inför Gud. Vi har många exempel i Bibeln om människor som fått Guds ”gillande”, som vi läser i Hebreerbrevet det 11 kapitlet. Dom hade förstått att ”slå ann” på Guds hjärtesträng” och funnit ”tron”. Gud ser till hjärtat. 
Det finns något här som berör Gud, men som också är viktigt för oss alla att ta till oss och förstå. 
Att ”kämpa” med Gud i bön handlar om att Gud måste få sin väg med mej. Från att Jakob tidigare hade försökt driva igenom det som Gud hade lovat helt i egen kraft, får han nu på ett konkret sätt öppna sitt liv för Gud och hans handlande. Jakob – namnet betyder ”den som bedrar” – blir förvandlad till Israel, vilket är hebreiska för ”han kämpar med Gud”.
På ”den vägen” kan inte den gamla människan få tillträde
Watchman Nee: ”Den gamla människan är totalt oduglig och går inte att reparera. Hon är fullständigt obrukbar. Gud har valt att korsfästa den gamla människan. Gud vill ge oss något helt nytt att följa - en ny väg som vi aldrig vandrat på förut. På den vägen kan inte den gamla människan få tillträde. Hon måste dö. Guds ord rensar och tvättar oss från all synd genom Kristi dyrbara blod OM vi lever i LJUSET. Synden här är våra gärningar som vi utfört med vår gamla människa. Lägg märke till att Bibeln aldrig säger att vår gamla människa skall tvättas och renas. Kristi blod tvättar bort våra synder, inte den gamla människan, för den gamla människan skall korsfästas och det är Bibelns klara lära.” 
Gud vill genom allt det som ”samverkar” på olika sätt, få oss in i Hans ”vila” och trygghet. In i Kristus vårt härlighetshopp. Kol 1:27 ”För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp.” 
Heb 4:7 bsv ”Gud bestämde därför en ny tid då människor kunde få chansen att vila tillsammans med honom, och idag lever vi i den tiden. Att det var en ny tid förstår vi, eftersom det var många år senare som Gud lät kung David säga: "Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte hårda och kalla."……Låt oss därför göra allt för att hålla fast vid vår tro, så att vi får vila tillsammans med Gud. Då blir vi inte som Israels folk, som var olydiga mot Gud och övergav honom. Ja, akta er för att vara olydiga, för Guds budskap är fullt av liv och kraft. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det avslöjar alla våra tankar och motiv, och visar om vi handlar rätt eller fel. Ingen kan dölja något för Gud. Han vet allt om alla. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för det vi har gjort.

Gud ser våra hjärtan och våra motiv. Precis som Gud hade sin väg med Jakob, så har Han sin väg med oss. Paulus förklarar så här: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” Den som älskar Gud tar emot med ett villigt hjärta, för han vet att det är Guds hand som leder honom. Ps 23. ”Herren är min herde. Han leder mej på rätta vägar och för mej till vatten där jag finner ro.”
Vad hindra mej att nu komma in i Hans vila eftersom det står en ”vila” och väntar.

Jesus säger i Matt 11:25 ”Efter det bad Jesus den här bönen: "Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn. Ja, Far, så har du bestämt." Jesus fortsatte: "Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för. Kom till mig alla ni som är trötta och kämpar med problem och tunga bördor, så ska jag ge er vila. Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni ro för era själar. Jag lägger inga tunga bördor på er."

D.Wilkeson säger: Käre kristen, det här är vad som händer när du söker efter pärlan och skatten tills du finner honom. Jesus erbjuder dig allting som han har. Han skänker dig glädje, frid, mening och helighet. Och han blir ditt allt: ditt uppvaknande och insomnande, din morgon, eftermiddag och kväll.
I KRISTUS / vår ”kammare”, där är Guds fullkomliga vilja för mej och dej, all den himmelska världens andliga välsignelser. 1 Kor 6:19 ”Gud bor nu ibland sitt folk genom att den Helige Ande tagit sin boning i oss ” 2 Pet 1:4 Det är på detta sätt vi får del av gudomlig natur och det är så som Gud nu bor mitt ibland sitt folk.
Jes 26:20 ”Kom mitt folk och gå in i DINA KAMRAR, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.”
Matt 6:8 …..”gå då in i DIN KAMMARE, och stäng igen din dörr”
Det finns en plats nära mej säger Herren. En sång jag skrev för ett litet tag sedan.
Kom in i min värld du min älskade min vän
Jag tänker visa mej för dej en ny och levande som jag sänt
Hur gärna har jag inte velat ta dej under mina vingars skydd
In i min verklighet där inget ont kan nå, där du är trygg
Men du har inte förstått fast jag låtit dej förnimma 
Denna världens ljus är nu dina ögons dimma
Min vän tiden rinner ut snart är allting slut.
då är det försent då har min räddning runnit ut.

Jag älskar dej med evig kärlek är detta inte nog 
för att du skall förstå, att det var för dej jag dog
Har jag verkligen gjort allt för dej förgäves, är det så. 
Är detta NU mer intressant, än den framtid du skall få.
Det är ditt eget beslut som tar dej till den evighet du får
Så besinna nu ditt liv som han som var förlorad kunde förstå
Min vän tiden rinner ut snart är allting slut.
då är det försent då har min räddning runnit ut.
/Jonnie Slottheden

I Kristus har Gud ”mönsterbilden” för ditt och mitt liv. Ord 4:10 ”Hör, min son, tag emot mina ord, så skall dina levnadsår bli många. Jag undervisar dig om vishetens väg, jag leder dig på det rättas stigar. När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla. Håll fast vid min förmaning, överge den inte, bevara den, ty den är ditt liv.” En sång vi sjöng på 70 talet var: ”När du går, skall din väg öppnas för dig steg för steg,” hämtad från denna text.

Epafas kämpade i bön för sina vänner att dom skulle vara ”helt övertygad om allt vad Gud vill”. Kol 4:12 ”Han är en Kristi Jesu tjänare som alltid kämpar för er i sina böner, för att ni skall stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill.”
Det Gud har sagt mej ”i Kammaren” det bär mej hela vägen igenom, och då finns det ”inget som är för stort för Honom” 1 Mos 18:14 ”Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det?”
"Ty var och en som ber, han får och den som söker, han finner och för den som bultar skall dörren öppnas." En sak är säker, den som ber, söker och bultar ”han finner” Guds vilja.
Vi måste förvänta oss att Gud är närvarande i vår gemenskap med Ordet och i bönen. Vi måste förvänta oss att Han vill tala. Han kommer att tala om vi är uthålliga i bönen. Jesus säger att ”fåren känner min röst”. Det som ”omsluter” det Han vill säga oss är frid. Frid i vårt hjärta. Den frid som inte världen kan ge. Vi måste hålla våra egna planer och vanemönster borta från oss. Gud säger; se jag gör allting nytt. Våga tro detta. Håll fast ”tills morgonstjärnan går upp i ditt hjärta”. Då är det ditt, det är levande och det är verksamt. Ett tveeggat svärd är Guds Ord som kommer att uträtta vad det var utsänt till. 
Mycket, mycket mer än vi kan fatta och förstå vill Gud ha gemenskap med oss. Den längtan hos Gud ser vi på korset. Han säger; skulle jag kunna undanhålla mina tankar och planer för er. Ni är ju mina vänner. PS 84:12 ”Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.” 
Vi förstår att Enoks vandring i umgängelse med Gud måste ha varit en nära gemenskap. Under lång tid har dom pratat med varandra och lärt känna varandra på djupet. Gud vill det samma med oss. Han vill att vi skall lära känna varandra på djupet. Gud säger i sitt Ord; ”Djup ropar till djup. Gud längtar, förstår vi detta. Och vi längtar i djupet av vårt hjärta; ”Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?”  
Ord 20:5 ”Planerna i en mans hjärta är såsom ett djupt vatten, men en förståndig man hämtar upp dem.” Börja gräv idag säger David Wilkerson.  
G.C. Bevington skriver i boken ”Makt med Gud” ”När mötena i Ohio var över, gick jag därför ut i skogen för att bedja om visshet hur jag skulle göra. Strax kände jag inom mig en stark maning att resa till platsen ifråga, men jag hade också en förnimmelse av att jag skulle möta åtskilliga problem, så jag beslöt mig för att bedja ännu något för att få riktigt klara direktiv från Herren. Det fanns ett ihåligt träd där i skogen, och i det kröp jag in. Där hade jag en förträfflig bönekammare, och där var jag inför Herren i fem dygn. Men då hade jag också fått klara besked från ”högkvarteret”. Amen! Jag vill säga detta, att det lönar sig att veta, vad man skall göra och inte göra, när man vill ha Gud med sig. Felet med många är att de fattar förhastade beslut, när de istället borde skynda långsamt.” 
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Det Gud har sagt mej ”i Kammaren” det bär mej hela vägen igenom. 
Var uppmärksam och låt Guds Ande få styra ditt liv. Han väcker ditt öra varje morgon så du kan lyssna och handla på det han ger dej. Varje dag är en sällsam gåva en skimrande möjlighet. Varje dag är en gåva från Gud, en ny möjlighet att ”samla skatter”. Varje dag, är ett oskrivet blad, men Hans tankar är färdiga att hämta så du kan fylla i. Vi lever här på jorden en kort tid, så det gäller att ta vara på livet och hur det levs. En dag skall vi göra räkenskap. En dag står vi där med ”boken”. Då uppenbaras vad vi gjort med våra ”möjligheter”.
1 Kor 3: 12 ”men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk.  »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva. Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön; men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld. Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder? Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I. Ingen bedrage sig själv.  Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis. Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud.  Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»; så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»” 

Låt Guds Ande få styra dej.
Rom 8;4 ”De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Guds Ande tänker på sådant som tillfredsställer Gud. Om den mänskliga naturen får styra våra tankar, leder det till döden. Men om Guds Ande får styra våra tankar leder det till liv och frid. Vår mänskliga natur får oss att bli fiender till Gud, för det är omöjligt för den mänskliga naturen att underordna sig Guds lag. Därför kan de som fortfarande styrs av sin mänskliga natur aldrig tillfredsställa Gud.
Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Anden, som Kristus har gett oss, han tillhör överhuvudtaget inte Kristus. Om Kristus bor i er genom sin Ande, kommer Anden att ge er evigt liv, eftersom ni har blivit skuldfria inför Gud, men kroppen måste fortfarande dö på grund av synden. Ja, om Guds Ande, som uppväckte Jesus Kristus från de döda, bor i er, ska Gud en dag också göra era dödliga kroppar levande igen, eftersom hans Ande bor i er.
Vi har alltså, kära syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill. Nej, den som lever på det viset kommer att dö. Men om ni med Guds Andes kraft kväver kroppens syndiga impulser får ni leva, för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. Guds Ande låter er ju inte leva i slaveri under Gud, så att ni än en gång måste vara rädda för honom. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: "Pappa, min Far." Guds Ande viskar till oss i djupet av vårt hjärta att vi verkligen är hans barn. Men om vi är Guds barn, ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom. Allt han har gett sin Son, Jesus Kristus, är nu också vårt. Men om vi en dag vill dela härligheten med Kristus, måste vi också dela hans lidanden. Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här på jorden inte betyder någonting jämfört med den härlighet som Gud en dag ska ge oss. Ja, hela skapelsen väntar med spänning på att få se vilken härlighet Guds barn ska få. Allt skapat har ju kommit vid sidan av Guds plan, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till att dö. Men han gav oss ett hopp om att skapelsen en dag ska befrias från sitt kretslopp av ständigt nedbrytande. Ja, en dag ska allt skapat få del av den härliga frihet som Guds barn får njuta av. Vi vet att hela skapelsen ropar som en kvinna när hon ska föda barn. Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en försmak av härligheten, ropar i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska göra oss till sina barn och befria våra kroppar helt och hållet.

Vi är räddade redan nu, men har samtidigt ett hopp om fullständig frihet. Om vi redan var fullständigt fria behövde vi ju inte se fram emot det, för vem hoppas på något som redan har hänt? Men genom att vänta på att detta hopp en dag ska uppfyllas, lär vi oss att vara uthålliga.

Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men hans Ande ropar en ordlös bön till Gud från vårt inre. Och Gud, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för när Guds Ande ber för dem som tillhör Gud, ber han alltid så som Gud vill. Vi vet att Gud kan använda varje händelse till något gott för dem som älskar honom och enligt hans plan får tillhöra honom. Och det goda Gud vill, är att vi ska bli lika Jesus, hans Son. Gud bestämde nämligen redan från början att de som tackade ja till att få tillhöra honom, skulle bli lika Jesus, så att Sonen skulle bli den förstfödde i en lång rad med syskon. Och dem som han i förväg hade bestämt skulle bli lika Sonen, dem inbjöd också Gud att få tillhöra honom och lät dem bli skuldfria inför honom. Och de som har blivit skuldfria inför Gud, ska också få dela hans härlighet. 
Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, spelar det ingen roll vem som är emot oss! Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom?
Om någon anklagar oss som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vad spelar det för roll? Gud själv har ju förklarat oss skuldfria inför honom.
Och om någon dömer oss, vad spelar det för roll? Kristus själv är ju vår försvarare, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida och regerar tillsammans med honom.
Skulle något kunna hindra oss från att ta emot Kristus kärlek? Nej, inget! Det spelar ingen roll om vi upplever nöd eller ångest, om vi blir förföljda, får svälta, saknar kläder eller råkar ut för faror och dödshot. Att detta ska hända vet vi ju redan, för det står i Skriften: "Det är för att vi tjänar dig som man hela tiden försöker döda oss. Vi är som får som väntar på att bli slaktade." Men mitt i allt detta vinner vi en total seger genom det som Kristus i sin kärlek gjorde för oss. Det spelar ingen roll om vi lever eller dör. Jag är helt övertygad om att inget kan skilja oss från den kärlek Gud visade oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Inga änglar eller demoner, inget som finns nu eller kommer att finnas i framtiden, inga krafter i himlen eller i djupet eller något annat i skapelsen kan hindra hans kärlek från att nå oss.”
Mitt vittnesbörd och min upplevelse av att ”gräva djupt”. 
Jag fick cancer för några år sedan. Fruktan grep både mej och Monica och man undrade vad som nu skulle ske. Men vi gick tillsammans inför Gud för att söka klarhet i detta och vad som skulle hända nu. Han har ju ”trots allt” sagt att den som söker skall finna. Detta är Guds nåd att det inte är ute med oss. Gud kom till oss med frid genom ett Ord från Psaltaren 139:16 "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit". Jag sa till Gud, om mina dagar är bestämda att sluta nu så vill jag vila i det, men om du har mer för mej här så är jag trygg i det också. Så Gud du vet bäst, ske mej som Du vill. Jag upplevde inte att Gud där och då skulle mirakulöst hela mej.  
Nu kan detta låta väldigt enkelt, men det var tufft skall du veta på alla sätt. Jag upplevde att jag skulle gå igenom cellgiftsbehandlingen som läkaren erbjöd mej. Under ett år varade denna behandling där jag tappade allt mitt hår och mådde dåligt på alla vis. Maten smakade dynga och kraften i kroppen var lika med noll. Jag orkade ingenting fysiskt men tog all tid att vara inför Gud och Hans Ord. Guds frid och min fru bar mej igenom, och jag hade hela tiden en övertygelse i mitt hjärta att detta skulle gå bra.
Jag blev frisk, inga spår av cancer fanns i kroppen, men nu kom nästa grej. Man såg i mitt blod en sjukdom som skulle behöva en ny behandling, något liknande den jag nu gått igenom. Detta blev nu tufft igen, för behandlingen skulle vara sådan att jag även nu skulle tappa allt hår. Peruk ville jag inte ha, jag provade en, det såg ut som man placerat en halmstack på huvudet. Hela tiden som detta pågick så hade jag frid i mitt hjärta. Och Monica stod vid min sida hela tiden.
Denna behandling skulle vara ytterligare ett år. Jag mådde skit och önskade bara att det skulle ta slut. Vi hade bokat en semester till Mexico med alla barnen och den skulle bli av två månader innan behandlingen var slut. Jag åkte på semestern och bröt av behandlingen. Vad säger man om ett sådant ”misslyckande”. Jag lyssnade på mitt begär efter att få komma iväg på semester och inte på rösten som manade mej att göra behandlingen klar. Nu blev det så att på grund av att jag bröt av behandlingen för tidigt så blev jag inte frisk. Läkaren blev inte glad givetvis. Nu skulle jag få börja en ny behandling efter 12 månader och jag våndades inför detta. När tiden för behandlingen närmade sig så gjordes en massa jobbiga prover. Jag bad till Gud och sa till Honom att jag var en skit som inte kunde göra något ordentligt. Du vet man kan tycka riktigt synd om sig själv ibland, och det gjorde jag nu. Jag sa till Gud: Du vet att jag inte mår bra av denna behandling, men hjälp mej. Jag vet att detta var ett rop från mitt innersta till Gud. Jag var en bruten ”gubbe” och tyckte livet var skit. Men upplevde ändå i allt detta en frid och stillhet om att det nog skulle gå bra denna gången också. Läkaren ringde till mej och berätta om provsvaren. Nu var resultatet så bra att jag inte var i behov av någon behandling längre. Gud vet vad vårt hjärta längtar efter. 
Detta är helt kort min erfarenhet. Han ger oss vad vårt hjärta vill och längtar efter. Han ger oss en frid som ligger på ett helt annat plan, över alla omständigheter och mänskliga ideér och tankar. Som en gammal sång lyder: ”Nu satan fritt må rasa, och länsman hjälpa till … men det går som Herren vill”. Vi ber att hans tankar skall bli våra tankar och Hans vägar bli våra vägar.

 

ETT ORD IFRÅN GUD KAN BETYDA SKILLNADEN MELLAN LIV OCH DÖD.


Kan vi ”stå” på ett löfte från Bibeln och förvänta oss få infriat detta så som ”någon” vill mena?
Jag tror att detta är att ha ”för stor tro” på Bibelordets förmåga. Men att ha en rätt kunskap om alla löften Gud har gett oss, är en livsviktig förståelse för att upptäcka Guds karaktär och vem Gud är samt vem vi själva är.
Jag vill genom detta visa hur jag tror Gud tänkt för oss i vår vandring med Honom och särskilt då vi förstår att det krävs ett extraordinärt ingripande från Guds sida.

Först ett ord från Kathryn Kuhlman, hon skriver:

Den tro som Jesus talade om kan lika litet uppenbara sig utan resultat som solen kan skina utan ljus och hetta. Men i många fall har människor tagit miste på sin egen förmåga att lita på Gud och be om den tro som endast Gud kan ge. Tron har inget med förståndet att göra. Den är en gåva av gudomlig nåd.
Våra känslor och önskningar räknas ofta som tro, och det är så lätt att skylla på Gud, när det inte blir något resultat av något som endast är en produkt av förståndet och inte från hjärtat. En av de svåraste saker i världen är att inse att tro endast kan ingjutas i hjärtat av Gud själv. Den kan inte upparbetas av oss själva. Hur mycket vi än när och odlar det som världen kallar tro, växer den aldrig till den sorts tro som Jesus undervisade om.
När det gäller frälsningen handlar det fortfarande om tro: "Till alla dem som tog emot honom, gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn."
Samme Helige Ande som får syndaren att inse att han syndat, och överbevisar honom om hans synd kommer även att förse honom med tillräcklig tro att uppleva denna frälsning och frigörelse. Den är en gåva av honom som även kan hela och läka, trons begynnare och även dess fullkomnare, Kristus Jesus. Har man honom med, behöver man inte kämpa sig fram!
Vi har gjort tron till en produkt av vårt begränsade förstånd, medan vi anser att alla andra av Andens gåvor kommer från Gud. För vissa människor är tro deras egen förmåga att förtrösta på en sanning som de ofta baserar på egen kamp.
TRON ÄR EN GÅVA
Det ligger förtröstan i tron – men tron är mer än det. Den är en gåva. Jesus är vår tro och är samtidigt alla goda och fullkomliga gåvors givare, trons begynnare och fullkomnare. Ty tro är inte att fråga hur och varför, utan att förtrösta på Gud av hela sitt hjärta. Tron kan bli lika verklig som något av våra sinnen. När vi mottager hans tro, mottager vi också förmåga att förstå. Allt Gud har åt sina barn lägger han inom trons räckhåll. Sedan ger han dem tro att ta emot gåvan.Vad endast Han kan ge.När Jesus talar lägger sig tvivlen ångesten och bekymrens vågor. Frid och ro fyller hjärta och sinne hos den som mottager vad endast Han kan ge. Det enda ljud som hörs är lovprisning och tacksägelse från den som blivit helad av den store Läkaren.
En av de stora hemligheter jag upplevt genom åren är, att när jag insett min egen hjälplöshet och bekänt den för Honom, har jag fått erfara hans kraft uppenbarad på ett sätt som jag inte trott vara möjligt. Man är allra närmast denna givna nåd när man inser sin egen begränsning och sitt fullständiga beroende av Herren.
Jag påminner mig den unga kvinna, som när hon skulle beskriva tron använde denna bild: "När jag skulle lära mig att flyta på vattnet, insåg jag att jag fullständigt måste slappna av och utan fruktan förlita mig på att vattnet skulle bära mig.
VI KAN INTE KRÄVA
På samma sätt förhåller det sig med tron; vi får inget genom att kräva något av Gud, utan det är på grund av hans stora kärlek, medlidande och nåd han ger. Ofta glömmer vi det faktum att ingen av oss kan tillräkna sig någon egen rättfärdighet. Ingen är värdig den minsta av hans välsignelser, men ändå får vi ta emot dem endast för hans nåd och medlidande skull. Helandet är den handling varmed Gud befäster sin suveränitet.
När jag var tjugo år gammal kunde jag säkert ha gett er svar på alla frågor. Min teologi var enkel och jag var säker på att om man följde vissa regler, arbetade tillräckligt hårt, lydde alla bud och själv stod i ett gott andligt förhållande, så skulle Gud visa sin helande makt. Men min teologi rasade samman och krossades i tusen bitar, när en afton en man som just kommit in i lokalen under ett möte för sjuka efter mindre än fem minuter djärvt gick fram till podiet och förklarade: – Mina öron har just öppnats! Och jag som inte tror! Trots att jag grundligt frågade ut honom så tog han aldrig tillbaka sina ord. När han såg folkmassan gick han in av nyfikenhet, utan att veta om det var en auktion eller någon sorts välgörenhetstillställning som pågick. Han stod där som åskådare. Efter ingående samtal fann jag att han inte varit i kyrkan på mer än tjugofem år och att han själv ansåg sig vara ateist.
Jag kan berätta om många fall, där människor som blivit botade och ärligt erkänt att de inte väntat sig det utan snyftande skriker: – Jag kan inte tro det, jag kan inte tro det!
BARA GUDS NÅD HANS VÄLVILJA OCH KÄRLEK
Så länge vi ej har ett sätt att förklara detta på är allt jag kan säga att det är helbrägdagörelser av nåd. De har blivit botade genom Herrens kärleksfulla ingripande! Vi glömmer då Guds nåd, vi glömmer hans medkänsla, vi glömmer att vi inte förtjänar dessa stora välsignelser. Inte heller är vi värda hans godhet. Vore det inte för Guds nåd och välvilja och kärlek, kunde ingen av oss vara kristen, och förhållandet är ju detsamma när det gäller helbrägdagörelse.
Ofta har jag tänkt, att Gud bryr sig väldigt litet om en människas teologi, och vi är ändå rätt benägna att bli dogmatiska när det gäller ting som vi vet så litet om. Gud besvarar aldrig en människas krav på att han skall bevisa sin existens. Jag är mycket förvånad över det antal människor som försöker ge Gud ultimatum hur han skall handla. Vi kan inte företa oss något köpslående med honom: "Jag är inte säker på att du finns, men om du botar mig så skall jag också tro på dig!" Vi har alla hört talas om ateister vilka försökt vederlägga Guds existens genom att förbanna honom och utmana honom att döda dem. Och när ingenting har hänt, förklarar de högt och ljudligt att det inte finns någon Gud, ty i så fall skulle han väl slagit ihjäl dem. Men Gud kan vi inte påverka. Han är långmodig och vill allas bästa. Jag insåg detta vid läsningen av bibelstället, där Satan frestade Jesus att kasta sig själv från tempelmuren och föreslå Gud att fånga upp honom innan han föll till marken. Satan till och med citerade Skriften för att för att bevisa att Gud säkert skulle svara på en sådan förmäten begäran. Men ett är säkert, man kan inte utnyttja Gud. Vi skall följa honom, inte kräva honom på något. Han behöver inte bevisa sin existens för någon.
BARA GUD VET
Det finns frågor i livet som alltid kommer att bli obesvarade, därför att vi i denna tiden bara ser "på ett dunkelt sätt såsom i en spegel." (1 Kor. 13:12) Bara Gud vet hur allt skall utveckla sig från början till slut, medan vi bara kan fånga en litet av nuet – och oftast bara en vrångbild av det. Om en man som Paulus efter alla sina härliga uppenbarelser inte hade någon annan förklaring på sin "törntagg" i köttet, hur kan vi då vänta oss att få en förklaring på våran egen situation? Guds svar till Paulus är tillräckligt även för mig: "Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet." (se 2 Kor. 12:7-9)
Paulus svar till världen är ett bra lösenord för varje troende: "Därför vill jag hellre med glädje berömma mig av min svaghet, på det att Kristi kraft må komma att vila över mig." / Kathryn Kuhlman
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………….

Vi förstår inte allt och det gör att vi inte skall och kan kräva någonting från Gud, utan ta emot allt som Han i sin nåd vill ge oss. Jag vet ju inte vad som är bäst för mej, men Gud vet och det bör vara nog för oss.
Guds nåd är en oförtjänt gåva från Gud. Vi måste acceptera att Gud gör som Han vill, och detta utan att Han behöver fråga oss till råds. En stark bild från krukmakarens verkstad. Rom 9:18 ”Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han. Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande?”

Vi får hålla fast vid Guds nåd, Hans trofasthet och Hans barmhärtighet. Vad som än kommer på vår ”lott”, så är det Hans nåd som verkar. Det är Hans nåd som fostrar, och där är vår väg olika för oss var och en. Gud fostrar oss för evigheten. Vi behöver förstå att denna tid vi lever här är som en rök på himmelen, vi ser den ett litet ögonblick och sen finns den inte mer. Men den evighet som Gud i sin nåd bestämt för oss, den tar aldrig slut. Om vi kan inse detta då tappar allt det vi ”rör oss i” på denna jord sitt värde. Bara skatterna som vi samlar i himmelen har värde, Evighetsvärde. Dessa skatter blir vi då angelägna att ”samla in”, det är de gärningar Gud lagt tillrätta för oss. Matt 6:19 "Samla inte skatter på här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara."
Vi har fått Anden för att vi skall VETA vad som blivit oss skänkt av Gud.
”Vi tala såsom det heter i skriften »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom». Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet. Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande. Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.”
………………………………………………………………………………………………………………………………………………..

Ett citat från D. Wilkerson.

Kristus i er, härlighetens hopp." Kol 1:26-27 Den själva himmelska skatten lever inom dig, du äger den.
Kristus är skattkistan i åkern. Och i honom har jag funnit allt vad jag någonsin kommer att behöva. För mig betyder det följande:
Inga fler försök att finna mening i min tjänst. Inget mer letande efter tillfredsställelse hos familj eller vänner. Inget mer behov av att bygga upp något inför Gud, att bli framgångsrik, eller att känna mig användbar. Ingen mer tävlan med någon, eller att försöka bevisa något. Inget mer letande efter sätt att behaga människor. Inga fler försök att tänka eller resonera mig ut ur svårigheter.
Jag har funnit vad jag letar efter. Min skatt, min pärla är Kristus. Och allt vad Ägaren begär av mig är: "David, jag älskar dig. Låt mig adoptera dig. Jag har redan skrivit under papperna med min egen Sons blod. Du är nu tillsammans med honom en medarvinge till allting jag äger."
Jag är fortfarande i en försäljningsprocess av allt vad jag äger. Jag ger fortfarande Fadern min tid, mina tankar, min vilja och mina planer. Men jag vet att jag byter allt det mot en skatt. Jag byter in det för att köpa levande vatten, livets bröd, mjölk och honung av glädje och frid. Och jag gör det utan några som helst pengar. Priset för mig är min kärlek, tilliten och tron på hans Ord.
Vilket kap! Jag ger upp mina smutsiga trasor av självtillit och goda gärningar. Jag lägger undan mina av strävan utslitna skor. Jag lämnar bakom mig de sömnlösa nätterna på tvivlets och fruktans gator. Och istället blir jag adopterad av en Kung.
Käre kristen, det här är vad som händer när du söker efter pärlan och skatten tills du finner honom. Jesus erbjuder dig allting som han har. Han skänker dig glädje, frid, mening och helighet. Och han blir ditt allt: ditt uppvaknande och insomnande, din morgon, eftermiddag och kväll.
Så, vad är det värt för dig? Att vinna honom kommer kanske att kosta dig mer än du är villig att betala. Jag uppmanar dig: börja gräv idag /David Wilkerson
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Desperat hängiven tro
2 Krön 16:9 ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”
Kvinna din tro är stor, det skall bli som du vill.
Matt 15:21 ”Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyrus och Sidon. Då kom en kanaaneisk kvinna från dessa trakter och ropade: "Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt." Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: "Skicka i väg henne! Hon följer ju efter oss och ropar." Han svarade: "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." Men hon kom och föll ner för honom och sade: "Herre, hjälp mig!" Han svarade: "Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna." Hon sade: "Jo, Herre, också hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord." Då svarade Jesus henne: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.”
Extraordinär tro
Vi förstår att denna kvinnas tro var ett resultat av hennes hängivna hjärta. Herrens ögon ”som överfar hela jorden” ”hörde hennes hjärtas rop”, och gav henne denna desperata tro. Om man som ”hedning” kan på verka Jesus att ”gå utanför” uppdraget, om än bara ”lite smulor”, förstår vi att här hände något extraordinärt. Hur kan det vara så? Vi tittar vidare.
Matt 11:12 ”Och från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm, och människor storma fram och rycka det till sig.”
Per Jonsson och Martin Luther med andra menar, att det kan tolkas på följande sätt: ”När fattiga syndare får höra det fria evangeliet, att alla deras synder är förlåtna, då blir de så ivriga att få tro detta, att det kan liknas vid att de med våld rycker himmelriket till sig.”
Franz Pieper skriver: ”Att rycka himmelriket till sig står då som uttryck för tron. Denna trosakt är verkad av den Helige Ande i evangeliet .”
Är vi så desperata att få komma in i Hans vila eller? Här är man verkligen desperat när man vill med våld ”rycka himmelriket till sig”. Detta hjärtats ”förkrosselse” verkar ha Guds välbehag över sig. Här menas givetvis inte brist på ägodelar utan brist på egen förmåga att göra något. Att kapitulera inför Gud. Vi har många exempel i Bibeln om människor som fått Guds ”gillande”, som vi läser i Hebreerbrevet det 11 kapitlet. Dom hade förstått att ”slå ann” på Guds hjärtesträng” och funnit ”tron”. Gud ser till hjärtat.
Det finns något här som berör Gud, men som också är viktigt för oss alla att ta till oss och förstå.
Att ”kämpa” med Gud i bön handlar om att Gud måste få sin väg med mej. Från att Jakob tidigare hade försökt driva igenom det som Gud hade lovat helt i egen kraft, får han nu på ett konkret sätt öppna sitt liv för Gud och hans handlande. Jakob – namnet betyder ”den som bedrar” – blir förvandlad till Israel, vilket är hebreiska för ”han kämpar med Gud”.
På ”den vägen” kan inte den gamla människan få tillträde
Watchman Nee: ”Den gamla människan är totalt oduglig och går inte att reparera. Hon är fullständigt obrukbar. Gud har valt att korsfästa den gamla människan. Gud vill ge oss något helt nytt att följa - en ny väg som vi aldrig vandrat på förut. På den vägen kan inte den gamla människan få tillträde. Hon måste dö. Guds ord rensar och tvättar oss från all synd genom Kristi dyrbara blod OM vi lever i LJUSET. Synden här är våra gärningar som vi utfört med vår gamla människa. Lägg märke till att Bibeln aldrig säger att vår gamla människa skall tvättas och renas. Kristi blod tvättar bort våra synder, inte den gamla människan, för den gamla människan skall korsfästas och det är Bibelns klara lära.”
Gud vill genom allt det som ”samverkar” på olika sätt, få oss in i Hans ”vila” och trygghet. In i Kristus vårt härlighetshopp. Kol 1:27 ”För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet - Kristus i er, härlighetens hopp.”
Heb 4:7 bsv ”Gud bestämde därför en ny tid då människor kunde få chansen att vila tillsammans med honom, och idag lever vi i den tiden. Att det var en ny tid förstår vi, eftersom det var många år senare som Gud lät kung David säga: "Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte hårda och kalla."……Låt oss därför göra allt för att hålla fast vid vår tro, så att vi får vila tillsammans med Gud. Då blir vi inte som Israels folk, som var olydiga mot Gud och övergav honom. Ja, akta er för att vara olydiga, för Guds budskap är fullt av liv och kraft. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det avslöjar alla våra tankar och motiv, och visar om vi handlar rätt eller fel. Ingen kan dölja något för Gud. Han vet allt om alla. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för det vi har gjort.

Gud ser våra hjärtan och våra motiv. Precis som Gud hade sin väg med Jakob, så har Han sin väg med oss. Paulus förklarar så här: Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.” Den som älskar Gud tar emot med ett villigt hjärta, för han vet att det är Guds hand som leder honom. Ps 23. ”Herren är min herde. Han leder mej på rätta vägar och för mej till vatten där jag finner ro.”
Vad hindra mej att nu komma in i Hans vila eftersom det står en ”vila” och väntar.

Jesus säger i Matt 11:25 ”Efter det bad Jesus den här bönen: "Jag tackar dig Far, du som är Herre över himlen och jorden, för att du gömmer sanningen för dem som tror sig vara lärda och kloka, men visar den för dem som är som barn. Ja, Far, så har du bestämt." Jesus fortsatte: "Min Far har överlämnat allt åt mig. Ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och de människor som Sonen vill visa honom för. Kom till mig alla ni som är trötta och kämpar med problem och tunga bördor, så ska jag ge er vila. Gå in under mina villkor och låt mig undervisa er! Jag är mild och ödmjuk. Hos mig finner ni ro för era själar. Jag lägger inga tunga bördor på er."

D.Wilkeson säger: Käre kristen, det här är vad som händer när du söker efter pärlan och skatten tills du finner honom. Jesus erbjuder dig allting som han har. Han skänker dig glädje, frid, mening och helighet. Och han blir ditt allt: ditt uppvaknande och insomnande, din morgon, eftermiddag och kväll.
I KRISTUS / vår ”kammare”, där är Guds fullkomliga vilja för mej och dej, all den himmelska världens andliga välsignelser. 1 Kor 6:19 ”Gud bor nu ibland sitt folk genom att den Helige Ande tagit sin boning i oss ” 2 Pet 1:4 Det är på detta sätt vi får del av gudomlig natur och det är så som Gud nu bor mitt ibland sitt folk.
Jes 26:20 ”Kom mitt folk och gå in i DINA KAMRAR, stäng igen dörrarna efter dig. Göm dig ett litet ögonblick, till dess vreden har gått förbi. Ty se, HERREN kommer ut ur sin boning för att straffa jordens invånare för deras missgärning. Jorden skall blottlägga sina blodskulder och inte längre dölja sina dräpta.”
Matt 6:8 …..”gå då in i DIN KAMMARE, och stäng igen din dörr”

Det finns en plats nära mej säger Herren. En sång jag skrev för ett litet tag sedan.


Kom in i min värld du min älskade min vän
Jag tänker visa mej för dej en ny och levande som jag sänt
Hur gärna har jag inte velat ta dej under mina vingars skydd
In i min verklighet där inget ont kan nå, där du är trygg
Men du har inte förstått fast jag låtit dej förnimma
Denna världens ljus är nu dina ögons dimma
Min vän tiden rinner ut snart är allting slut.
då är det försent då har min räddning runnit ut.

Jag älskar dej med evig kärlek är detta inte nog
för att du skall förstå, att det var för dej jag dog
Har jag verkligen gjort allt för dej förgäves, är det så.
Är detta NU mer intressant, än den framtid du skall få.
Det är ditt eget beslut som tar dej till den evighet du får
Så besinna nu ditt liv som han som var förlorad kunde förstå
Min vän tiden rinner ut snart är allting slut.
då är det försent då har min räddning runnit ut.
/Jonnie Slottheden

MÖNSTERBILDEN

I Kristus har Gud ”mönsterbilden” för ditt och mitt liv. Ord 4:10 ”Hör, min son, tag emot mina ord, så skall dina levnadsår bli många. Jag undervisar dig om vishetens väg, jag leder dig på det rättas stigar. När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla. Håll fast vid min förmaning, överge den inte, bevara den, ty den är ditt liv.” En sång vi sjöng på 70 talet var: ”När du går, skall din väg öppnas för dig steg för steg,” hämtad från denna text.

Epafas kämpade i bön för sina vänner att dom skulle vara ”helt övertygad om allt vad Gud vill”. Kol 4:12 ”Han är en Kristi Jesu tjänare som alltid kämpar för er i sina böner, för att ni skall stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill.”
Det Gud har sagt mej ”i Kammaren” det bär mej hela vägen igenom, och då finns det ”inget som är för stort för Honom” 1 Mos 18:14 ”Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det?”
"Ty var och en som ber, han får och den som söker, han finner och för den som bultar skall dörren öppnas." En sak är säker, den som ber, söker och bultar ”han finner” Guds vilja.
Vi måste förvänta oss att Gud är närvarande i vår gemenskap med Ordet och i bönen. Vi måste förvänta oss att Han vill tala. Han kommer att tala om vi är uthålliga i bönen. Jesus säger att ”fåren känner min röst”. Det som ”omsluter” det Han vill säga oss är frid. Frid i vårt hjärta. Den frid som inte världen kan ge. Vi måste hålla våra egna planer och vanemönster borta från oss. Gud säger; se jag gör allting nytt. Våga tro detta. Håll fast ”tills morgonstjärnan går upp i ditt hjärta”. Då är det ditt, det är levande och det är verksamt. Ett tveeggat svärd är Guds Ord som kommer att uträtta vad det var utsänt till.
Mycket, mycket mer än vi kan fatta och förstå vill Gud ha gemenskap med oss. Den längtan hos Gud ser vi på korset. Han säger; skulle jag kunna undanhålla mina tankar och planer för er. Ni är ju mina vänner. PS 84:12 ”Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar.”
Vi förstår att Enoks vandring i umgängelse med Gud måste ha varit en nära gemenskap. Under lång tid har dom pratat med varandra och lärt känna varandra på djupet. Gud vill det samma med oss. Han vill att vi skall lära känna varandra på djupet. Gud säger i sitt Ord; ”Djup ropar till djup. Gud längtar, förstår vi detta. Och vi längtar i djupet av vårt hjärta; ”Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?”
Ord 20:5 ”Planerna i en mans hjärta är såsom ett djupt vatten, men en förståndig man hämtar upp dem.” Börja gräv idag säger David Wilkerson.
G.C. Bevington skriver i boken ”Makt med Gud” ”När mötena i Ohio var över, gick jag därför ut i skogen för att bedja om visshet hur jag skulle göra. Strax kände jag inom mig en stark maning att resa till platsen ifråga, men jag hade också en förnimmelse av att jag skulle möta åtskilliga problem, så jag beslöt mig för att bedja ännu något för att få riktigt klara direktiv från Herren. Det fanns ett ihåligt träd där i skogen, och i det kröp jag in. Där hade jag en förträfflig bönekammare, och där var jag inför Herren i fem dygn. Men då hade jag också fått klara besked från ”högkvarteret”. Amen! Jag vill säga detta, att det lönar sig att veta, vad man skall göra och inte göra, när man vill ha Gud med sig. Felet med många är att de fattar förhastade beslut, när de istället borde skynda långsamt.”
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Det Gud har sagt mej ”i Kammaren” det bär mej hela vägen igenom.

Var uppmärksam och låt Guds Ande få styra ditt liv. Han väcker ditt öra varje morgon så du kan lyssna och handla på det han ger dej. Varje dag är en sällsam gåva en skimrande möjlighet. Varje dag är en gåva från Gud, en ny möjlighet att ”samla skatter”. Varje dag, är ett oskrivet blad, men Hans tankar är färdiga att hämta så du kan fylla i. Vi lever här på jorden en kort tid, så det gäller att ta vara på livet och hur det levs. En dag skall vi göra räkenskap. En dag står vi där med ”boken”. Då uppenbaras vad vi gjort med våra ”möjligheter”.
1 Kor 3: 12 ”men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå, så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva. Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön; men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld. Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder? Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I. Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis. Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»; så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»”

Låt Guds Ande få styra dej.

Rom 8;4 ”De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Guds Ande tänker på sådant som tillfredsställer Gud. Om den mänskliga naturen får styra våra tankar, leder det till döden. Men om Guds Ande får styra våra tankar leder det till liv och frid. Vår mänskliga natur får oss att bli fiender till Gud, för det är omöjligt för den mänskliga naturen att underordna sig Guds lag. Därför kan de som fortfarande styrs av sin mänskliga natur aldrig tillfredsställa Gud.
Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Anden, som Kristus har gett oss, han tillhör överhuvudtaget inte Kristus. Om Kristus bor i er genom sin Ande, kommer Anden att ge er evigt liv, eftersom ni har blivit skuldfria inför Gud, men kroppen måste fortfarande dö på grund av synden. Ja, om Guds Ande, som uppväckte Jesus Kristus från de döda, bor i er, ska Gud en dag också göra era dödliga kroppar levande igen, eftersom hans Ande bor i er.
Vi har alltså, kära syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill. Nej, den som lever på det viset kommer att dö. Men om ni med Guds Andes kraft kväver kroppens syndiga impulser får ni leva, för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. Guds Ande låter er ju inte leva i slaveri under Gud, så att ni än en gång måste vara rädda för honom. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: "Pappa, min Far." Guds Ande viskar till oss i djupet av vårt hjärta att vi verkligen är hans barn. Men om vi är Guds barn, ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom. Allt han har gett sin Son, Jesus Kristus, är nu också vårt. Men om vi en dag vill dela härligheten med Kristus, måste vi också dela hans lidanden. Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här på jorden inte betyder någonting jämfört med den härlighet som Gud en dag ska ge oss. Ja, hela skapelsen väntar med spänning på att få se vilken härlighet Guds barn ska få. Allt skapat har ju kommit vid sidan av Guds plan, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till att dö. Men han gav oss ett hopp om att skapelsen en dag ska befrias från sitt kretslopp av ständigt nedbrytande. Ja, en dag ska allt skapat få del av den härliga frihet som Guds barn får njuta av. Vi vet att hela skapelsen ropar som en kvinna när hon ska föda barn. Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en försmak av härligheten, ropar i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska göra oss till sina barn och befria våra kroppar helt och hållet.

Vi är räddade redan nu, men har samtidigt ett hopp om fullständig frihet.

Om vi redan var fullständigt fria behövde vi ju inte se fram emot det, för vem hoppas på något som redan har hänt? Men genom att vänta på att detta hopp en dag ska uppfyllas, lär vi oss att vara uthålliga.

Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men hans Ande ropar en ordlös bön till Gud från vårt inre. Och Gud, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för när Guds Ande ber för dem som tillhör Gud, ber han alltid så som Gud vill. Vi vet att Gud kan använda varje händelse till något gott för dem som älskar honom och enligt hans plan får tillhöra honom. Och det goda Gud vill, är att vi ska bli lika Jesus, hans Son. Gud bestämde nämligen redan från början att de som tackade ja till att få tillhöra honom, skulle bli lika Jesus, så att Sonen skulle bli den förstfödde i en lång rad med syskon. Och dem som han i förväg hade bestämt skulle bli lika Sonen, dem inbjöd också Gud att få tillhöra honom och lät dem bli skuldfria inför honom. Och de som har blivit skuldfria inför Gud, ska också få dela hans härlighet.
Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, spelar det ingen roll vem som är emot oss! Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom?
Om någon anklagar oss som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vad spelar det för roll? Gud själv har ju förklarat oss skuldfria inför honom.
Och om någon dömer oss, vad spelar det för roll? Kristus själv är ju vår försvarare, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida och regerar tillsammans med honom.
Skulle något kunna hindra oss från att ta emot Kristus kärlek? Nej, inget! Det spelar ingen roll om vi upplever nöd eller ångest, om vi blir förföljda, får svälta, saknar kläder eller råkar ut för faror och dödshot. Att detta ska hända vet vi ju redan, för det står i Skriften: "Det är för att vi tjänar dig som man hela tiden försöker döda oss. Vi är som får som väntar på att bli slaktade." Men mitt i allt detta vinner vi en total seger genom det som Kristus i sin kärlek gjorde för oss. Det spelar ingen roll om vi lever eller dör. Jag är helt övertygad om att inget kan skilja oss från den kärlek Gud visade oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Inga änglar eller demoner, inget som finns nu eller kommer att finnas i framtiden, inga krafter i himlen eller i djupet eller något annat i skapelsen kan hindra hans kärlek från att nå oss.”

Mitt vittnesbörd och min upplevelse av att ”gräva djupt”.

Jag fick cancer för några år sedan. Fruktan grep både mej och Monica och man undrade vad som nu skulle ske. Men vi gick tillsammans inför Gud för att söka klarhet i detta och vad som skulle hända nu. Han har ju ”trots allt” sagt att den som söker skall finna. Detta är Guds nåd att det inte är ute med oss. Gud kom till oss med frid genom ett Ord från Psaltaren 139:16 "Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit". Jag sa till Gud, om mina dagar är bestämda att sluta nu så vill jag vila i det, men om du har mer för mej här så är jag trygg i det också. Så Gud du vet bäst, ske mej som Du vill. Jag upplevde inte att Gud där och då skulle mirakulöst hela mej.
Nu kan detta låta väldigt enkelt, men det var tufft skall du veta på alla sätt. Jag upplevde att jag skulle gå igenom cellgiftsbehandlingen som läkaren erbjöd mej. Under ett år varade denna behandling där jag tappade allt mitt hår och mådde dåligt på alla vis. Maten smakade dynga och kraften i kroppen var lika med noll. Jag orkade ingenting fysiskt men tog all tid att vara inför Gud och Hans Ord. Guds frid och min fru bar mej igenom, och jag hade hela tiden en övertygelse i mitt hjärta att detta skulle gå bra.
Jag blev frisk, inga spår av cancer fanns i kroppen, men nu kom nästa grej. Man såg i mitt blod en sjukdom som skulle behöva en ny behandling, något liknande den jag nu gått igenom. Detta blev nu tufft igen, för behandlingen skulle vara sådan att jag även nu skulle tappa allt hår. Peruk ville jag inte ha, jag provade en, det såg ut som man placerat en halmstack på huvudet. Hela tiden som detta pågick så hade jag frid i mitt hjärta. Och Monica stod vid min sida hela tiden.
Denna behandling skulle vara ytterligare ett år. Jag mådde skit och önskade bara att det skulle ta slut. Vi hade bokat en semester till Mexico med alla barnen och den skulle bli av två månader innan behandlingen var slut. Jag åkte på semestern och bröt av behandlingen. Vad säger man om ett sådant ”misslyckande”. Jag lyssnade på mitt begär efter att få komma iväg på semester och inte på rösten som manade mej att göra behandlingen klar. Nu blev det så att på grund av att jag bröt av behandlingen för tidigt så blev jag inte frisk. Läkaren blev inte glad givetvis. Nu skulle jag få börja en ny behandling efter 12 månader och jag våndades inför detta. När tiden för behandlingen närmade sig så gjordes en massa jobbiga prover. Jag bad till Gud och sa till Honom att jag var en skit som inte kunde göra något ordentligt. Du vet man kan tycka riktigt synd om sig själv ibland, och det gjorde jag nu. Jag sa till Gud: Du vet att jag inte mår bra av denna behandling, men hjälp mej. Jag vet att detta var ett rop från mitt innersta till Gud. Jag var en bruten ”gubbe” och tyckte livet var skit. Men upplevde ändå i allt detta en frid och stillhet om att det nog skulle gå bra denna gången också. Läkaren ringde till mej och berätta om provsvaren. Nu var resultatet så bra att jag inte var i behov av någon behandling längre. Gud vet vad vårt hjärta längtar efter.
Detta är helt kort min erfarenhet. Han ger oss vad vårt hjärta vill och längtar efter. Han ger oss en frid som ligger på ett helt annat plan, över alla omständigheter och mänskliga ideér och tankar. Som en gammal sång lyder: ”Nu satan fritt må rasa, och länsman hjälpa till … men det går som Herren vill”. Vi ber att hans tankar skall bli våra tankar och Hans vägar bli våra vägar.